Ett tidigt exempel är fotografiet somewhere else från 1998, där fem män tycks inbegripna i en revirstrid under ett konferensbord. Satir, dokumentär eller tragedi? Det är inte alldeles lätt att avgöra, som alla sanna porträtt är bilden på en gång mångtydig och knivskarp.  embedded, 2006. © Maria Friberg/BUS 2008 Även om Maria Friberg varit konsekvent i sitt val av mannen som motiv och objekt, så har hon nyfiket utforskat olika konsthistoriska genrer och konventioner i sina verk. Serien still lives är exempelvis inspirerad av 1600-talets stilleben, medan bilderna i embedded-serien för tankarna till barockens sinnliga stoffmåleri. Mer direkta referenser till äldre konst syns i bilden av två nakna mansfötter på en trave skrotbilar (still lives #9), en nära släkting till renässanskonstnären Mantegnas porträtt av den döde Kristus, medan bilden av en man som ligger i fosterställning i en pelare av gigantiska traktordäck (still lives #7) är en ironisk blinkning till däcktillverkaren Pirellis lättklädda kalenderflickor.  alongside us #6, 2007. © Maria Friberg/BUS 2008 De till synes stillsamma bilderna har ofta en mörkare baksida. Serien alongside us för tankarna såväl till Animal Planet som till Francisco Goyas etsningar i serien Desastres de la guerra – de vitklädda männen i träden försvinner in i grenverket som vilande lejon eller offren efter ett blodigt fältslag. | Också i bilder som still lives #11 eller det nya videoverket commoncause förekommer mer eller mindre uttalade referenser till våld och krig – vilket, som bekant, också är vanliga motiv i konsthistorien. Men i Maria Fribergs fall handlar det nog i lika hög grad om en reaktion på händelser i samtiden; en tendens som tar sin början i den uppmärksammade videon no time to fall, där hon klippte ihop pauserna i president George Bushs första tal till nationen till en mörkt satirisk bild av maktens stumhet. På senare tid har en annan rörelse blivit allt mer tydlig i Maria Fribergs konst. Människorna har gradvis klivit allt längre in i bilden, medan landskapet har fått en mer framträdande roll. Tendensen kulminerar i en av Fribergs senaste bildserier, alongside us, där en grupp vitklädda män försvinner in i grenverket på ett majestätiskt träd.  commoncause, 2008. © Maria Friberg/BUS 2008 Även i serien still lives är naturen ett viktigt element. Mannen som vilar sig mot trädstammen i verket still lives #11 kunde vara en överlevare från finska vinterkriget, svårt medtagen men ännu vid liv. Han är vilse i naturen, precis som mannen som ligger inbäddad i en bokhylla i fotografiet still lives #3 är fånge i kulturen. En mer rofylld bild av människans förhållande till naturen möter vi i still lives #4, där en ung man speglar sig i en mörk skogstjärn. En nutida motsvarighet, kanske, till mytens Narcissus eller John Bauers Tuva-Lisa. Kontrasten till mer dramatiska verk, som videon där en man kämpar mot Stilla havets vågor, blown out, är näst intill total. Förklaringen är enkel: I Maria Fribergs bilder är naturen en spelplats för allmänmänskliga relationer, såväl på en personlig nivå som på ett större, politiskt plan. Därav följer att naturen i sig aldrig är entydigt ond eller god, den är vad vi gör den till – samtidigt som den gör oss till de vi är. Intro (fakta): Stefan Westling
Övrig text: Bo Madestrand |
