I konstsammanhang omtalas ofta institutioner, gallerier, kritiker, kuratorer och naturligtvis konstnärer. Men det finns en grupp som i högsta grad har del i konstvärlden, men agerar lite mer i skymundan – de privata samlarna.

Det finns någonting fascinerande med människor som samlar på något. Det kan vara glasspinnar, sällsynta böcker, vinylsinglar från femtiotalets Polen, mexikanska brottardräkter, dalahästar eller just konst. Människor som lever, utvecklas med och runt sina samlingar, ett intresse som går utöver det vanliga. I konstsammanhang kan väl just det vara en förutfattad mening; att konstsamlaren är en enormt rik och excentrisk ensling, gärna bosatt på Park Avenue i New York.

Gert-Olle och hans fru Ann är inget av dessa. De bor i en lägenhet i centrala Malmö med sin son Max. Gert-Olle arbetar på posten om mornarna och driver det lilla men framgångsrika galleriet Ping-Pong på eftermiddagarna. Ann jobbar på Sydkraft.

Men samlandet är påtagligt i hemmet, väggarna är täckta av konst, och här blandas vilt mellan
stora internationella namn och relativt okända lokala förmågor, gravyrer från tidigt nittonhundratal med komplexa verk från 2004.

Samlingen är eklektisk men skarp, verken noga utvalda där känsla och kunnande kombinerats.

På Kristinehamns konstmuseum visas en bråkdel av deras stora samling, utställningen är uppbyggd för att likna deras hem snarare än det vanliga vita utställningsrummet. Ett hem där konsten har en fullt naturlig och självklar plats.