 Gerd Göran, hösten 2007. Foto: Kristinehamns konstmuseum
Gerd Göran är född den 5 januari 1919 i Karmansbo, Hed socken i Västmanland.
Efter några år flyttade familjen till Karlstad i Värmland där de bosatte sig i moderns barndomshem. Här växte Gerd upp tillsammans med sina syskon Egil, Per-Göran, Gunhild och Ole. I skolan var teckning Gerds favoritämne. Hennes lärare såg hennes talang och uppmanade Gerd att söka till Tekniska Skolan i Stockholm (numera Konstfack). Gerd ansökte och kom in. Efter studieåren på Tekniska Skolan följde vidare studier vid Högre Konstindustriella Skolan och dess textillinje.1941 förvärvade Gerd tillsammans med en väninna ett väveri i Rackstad utanför Arvika. Samma år möter hon skulptören och tecknaren Niklas Göran (1913-2000). De två gifter sig ett par år senare. Under sommaren 1953 flyttade familjen Göran till Sångshyttan utanför Hällefors i Västmanland. På denna fantastiska gård med anor från 1700-talet har Gerd sedan dess varit bosatt och verksam.  Solrosprakt II, 2006. © Gerd Göran/BUS 2008. Gerds konstnärsbana började med textil och 1953 vann hon första pris i Svenska Slöjdföreningens och Tapetfabrikanternas tävling om förslag på nya tapeter. Vinnarmönstret Slån trycktes sedan bland annat som tapet i blek blå och grå, typiska kulörer för det färgdämpande 50-talet, ”Slåntapeten” användes som omslag till Ingemar Tunanders bok om tapeter som utkom 1955.
Under 1950-talet började Gerd även ägna sig åt ett fritt måleri och arbetet med textil övergick nu till uttryck i collage och applikationer. Den första separatutställningen ägde rum hos Petra i Stockholm 1963. Under 1970-talet koncentrerar sig Gerd alltmer på måleriet och stora verk, med motiv från kulturlandskapet runt sjön Sången, dyker upp. Färgskalan varierar från mörka, mustiga motiv i djupa färger till ljusa, lätta färger med dominans av gult och vitt. Utställningen på Kristinehamns konstmuseum är inte retrospektiv, tillbakablickande, när det gäller urval av konstverk, utan alla verk är skapade från 2006 och fram till idag. Detta är unikt för en konstnär som snart är 90 år fyllda. | Gerd har en imponerande förmåga att gå vidare och utveckla sitt konstnärliga uttryck. Den nedsatta synförmåga som hon drabbats av under senare år låter hon inte bli något hinder. Erfarenheten av färg- och formbehandling som Gerd byggt upp under så många års verksamhet fungerar likt en trygg grund. En grund som Gerd kan luta sig tillbaka mot när hon tar sig an en ny duk, ett nytt konstverk. De målningar och teckningar vi möter i utställningen är mer avskalade och abstraherade än tidigare. En ljusare färgskala är nu också mer dominant. Verken utstrålar friskhet och vitalitet. Jag skulle vilja påstå att hennes måleri är bättre än någonsin. Stefan Westling
Intendent, Kristinehamns konstmuseum Naturens skönhet
Gerd Görans måleri är en hyllning till naturens skönhet – så har man en gång skrivit om henne och vad mer än ett halvt sekel i miljön kring sjön Sången har betytt för henne. När man skall säga något eller skriva en rad om Gerd går det inte att helt uppehålla sig i nuet. Gerd har varit verksam som konstnär så länge att det motsvarar ungefär den genomsnittliga medellivslängden för en man i Sverige.  Masrosbollar, 2007. © Gerd Göran/BUS 2008. Det hon bär med sig är erfarenhet. Men den betyder inget om det inte finns en inre drivkraft, en lust eller låt oss kalla det nyfikenhet, att börja på nytt. På nytt framför upplevelsen, intrycket. Gerd är en betydande målare i Värmland. Hennes måleri kan ses som ytterligare en länkt i en västsvensk koloristisk tradition. Från Kylberg och göteborgarna - Bjurström, Ivarsson och Schiöler för att nämna några – till att själv vara en av dem från vår egen tid. Under min Värmlandstid såg jag både nya och äldre verk av Gerd. I mustiga, jordiga färger eller i solens gult. Hennes måleri har under senare år blivit abstraktare om man med det menar friare i förhållande till motivet. Det är en intressant förändring – som jag vill mena nog har mest med erfarenhet att göra. Motivet blir mer och mer underordnat hur färger och färgers former som satser ställs samman till en berättelse. Det är inte den enskilda maskrosen som är viktigast– det är färgen! Och vad handlar färgen om? Jo, att ha känt maskrosens honungssöta doft om våren. Tiden när solen livar naturen och hoppet är som störst. I denna verkligen handfasta upplevelse av tillvaron finns också Gerds mycket konkreta budskap: miljön, naturen och den fred med jorden som inte människan kan överleva utan. Hennes ställningstagande handlar om oss alla! Inför målningar av Gerd har jag ibland tänkt på en Munch, en Monet eller en Nolde, ja också en Siri Derkert och en Evert Lundqvist. Inte så att jag menar att hon målar som dem! Det handlar istället om erfarenhet och till den finns inga genvägar. Likheten är att Gerd genom arbete, tid och erfarenhet nått en måleriets inre kärna, där målningarna, dessa enskilda delar i ett konstnärskap, bildar en bildar en rik och uttrycksfull livsfris. I den ingår de senaste årens målningar på ett fascinerande sätt i ett förhållande till tidigare verk. Den för mig stora upplevelsen över tid i hennes konstnärskap är orsaken till att jag tagit mig friheten att se ”bakåt” i hennes bildvärld – trots att Gerd själv ser framåt!
Stefan Hammenbeck
Konstchef, Värmlands Museum, 2003-2006
Nu verksam på Östergötlands länsmuseum
|
