Kristinehamns konstmuseums samling består idag av 246 verk och domineras av tre donationer. Museet har genom åren gjort fem utställningar med verk ur museets samling, samtliga i den lokal som kallas Kvadraten. Tre av utställningarna (2003, 2004 och 2005) var generösa redovisningar av museets samling. År 2007 visades alla de verk som ingår i Bengt Olsons donation och 2009 visades Stig Olsons och NG Hammers donationer. 2009 visades även samtliga inköp som museets vänförening gjort till samlingen under året. Detta var bakgrunden när museet gav Marcus Granberg uppdraget att curera en utställning för sommaren 2010 med verk ur museets samling. Granbergs utgångspunkt kom att bli en novell av William Gass, I hjärtat av hjärtat av landet. Denna text har varit så central i arbetet att utställningen fått samma titel. Det är inte en ”traditionell” samlingsutställning som Marcus Granberg producerat utan snarare en subjektiv iscensättning; en vandring och en berättelse med en början, en mittpunkt och ett slut. Vandringen kan beskrivas som en färd från skymning till gryning. Ljussättningen, scenografin och verken av de 15 deltagande konstnärerna samspelar med ljudet från Gunvor Nelsons film, Marcus Granbergs egen ljudinstallation och det envetna susandet från utställningslokalens fläktsystem. Ovanstående text har Marcus Granberg författat som ett slags programförklaring. Texten beskriver inte utställningen som sådan utan snarare hans egna tankar under den konstnärliga process som lett fram till utställningen. Johan Magnusson
tf museichef
I utställningen finns verk representerade av följande konstnärer:
Gunvor Nelson (1931-) är född i Stockholm och uppvuxen i Kristinehamn. Hon började sin bana
som bildkonstnär och utbildade sig på Konstfack i Stockholm (1950-51) och Beckmans skola i Stockholm (1952-53). Därefter flyttade hon vidare till USA där hon tog en Master of Arts vid Mills College i Oakland (1957-58). Intresset för film väcktes i San Francisco. I Nelsons första film Schmeerguntz (1966) speglas kontrasten mellan kvinnors vardag och den kvinnobild som då kablades ut i amerikansk TV. Filmens kom att bli en milstolpe i den amerikanska feministiska filmhistorien och Gunvor Nelson kom att tillhöra avantgarderörelsen New American Cinema. Ett tjugotal filmer följde, vilka väckt stor internationell uppmärksamhet. Åldrande, dröm och familjerelationer är återkommande teman. Nelson var verksam som professor vid San Francisco Art College (1970-92). I mitten av 1990-talet återvände hon till Sverige och Kristinehamn. Här har hon återupptagit sitt måleri men fortsatt att skapa med kameran. Hennes verk som kännetecknas av en rytmisk klippteknik som skapar en hög abstraktion har bland annat visats på Museum of Modern Art i New York och på Moderna Museet i Stockholm. Nyligen fick hon motta Bildkonstnärsnämndens stora stipendium.
Lars Lerin (1954-) är född och uppvuxen i Munkfors, Värmland. Han har studerat vid Gerlesborgsskolan i Bohuslän (1974-75) och Konsthögskolan Valand i Göteborg (1980-84). Lerin räknas som en av Nordens främsta akvarellister och har ställt ut på museer och gallerier i Sverige, Norge, Finland, Danmark, Island, Färöarna, Tyskland, Frankrike och USA. Dessutom finns han representerad på flera museer, kommuner och landsting i Sverige och Norge.
På Waldemarsudde gjorde han stor succé där han ställde ut under hösten 2008 och januari 2009. Över 100 000 besökare såg den utställningen. Livet har dock inte alltid varit en dans på rosor för Lerin. För drygt tio år sedan mådde han mycket dåligt. Han befann sig i ett mörker. Han målade sitt mörker. Smärtan försökte han döva med alkohol och lugnande tabletter. Det skulle stärka hans självförtroende, men gjorde att hans ångest ökade. Han var nära på att gå under. Då bestämde han sig för att ta tag i sitt liv och ändra på det. Han hamnade på ett behandlingshem och så småningom började han frigöra sig från beroendet och besattheten.
Jonas Liveröd (1974-) tillhör den kategori konstnärer som rör sig över ett stort område i fråga om uttrycksformer och tekniker. Nyfikenheten och viljan att utforska nya tillvägagångssätt och nya material är stor. Han undviker alla invanda föreställningar om vad konst bör och skall vara. Det är drivkraften och engagemanget som gör konsten. Moderna arketyper och klassiska symboler blandas med varandra och ger en bild av den komplexa situation det är att vara människa. Det handlar om förändring och osäkerhet - på gott och ont.
Kristinehamns konstmuseum presenterade 2009 Jonas Liveröd i ett större format genom utställningen Permanent Daylight #5 – Oviloläge. Verket Staring into Midair (2008) som nu visas ingick även i denna utställning. Liveröd återkommer ofta till tecknandet. Han definierar gränser med enkla regler. Alltid svart tusch på vitt papper. En misslyckad teckning får inte göras om och alla försök att radera ett misstag är otillåtet. Det gäller dessutom att inte förhålla sig kritisk inför var teckningen borde börja och sluta. Liveröd säger att han förförs av magin i att se teckningen förvandlas och utvecklas under arbetets gång. Han tecknar fort men också mycket detaljerat vilket ger teckningarna en manisk känsla. Jonas Liveröd är uppvuxen i Kristinehamn och utbildad bland annat på Academy of Visual Arts in Enschede, Holland (1995-99). Han har mottagit flera internationella arbetsstipendier och deltagit i ateljévistelser i bl.a. Hanoi, Barcelona, Marseille, Dublin och Lofoten.
Martin Wickström (1957-) är född i Finspång. Sedan många år bor och verkar han i Stockholm. Han har studerat vid Gerlesborgsskolan (1977-81) och Kungliga konsthögskolan i Stockholm (1982-87). I mitten av 1990-talet fick Wickström sitt genombrott bland annat med verket 1098 Nätter (1994) som handlar om konstnärens nätter som vårdare på en psykiatrisk avdelning. En kvadrat av blåa plastföremål breder ut sig likt en matta på golvet. Där finns plastankor, baljor, tallrikar, förbandslådor och termosar, alla i skiftande blå nyanser. Varje föremål representerar en arbetad natt under en tidsperiod av 18 månader på den psykiatriska avdelningen. Verket har visats på ett flertal museer och ingick i den separata utställning med Wickströms verk som visades på Kristinehamns konstmuseum 2004.
I sina verk har Wickström ofta lekt med såväl populärkulturens som konsthistoriens ikoner och klichéer. Efter många års experimenterande med olika material och tekniker har Martin Wickström under senare år sökt sig tillbaka till sina rötter som målare. I sin konst försöker han väva samman sitt inre känsloliv med uppväxten i ett svenskt folkhem i upplösning, med en orolig och turbulent omvärld som ständigt närvarande bakgrund.
Målaren, grafikern och skulptören Bengt Olson(1930-) är född i Kristinehamn. Han är utbildad på Konsthögskolan Valand i Göteborg (1948-52) och hos Fernand Léger i Paris (1952-53). Sedan 1960 är Bengt Olson bosatt och verksam i Paris. Hösten 2001 hade Olson en stor retrospektiv utställning på Musée Maillol i Paris, ett bevis på hans ställning i franskt konstliv.
1997 kom Bengt Olson på visit till sin hemstad Kristinehamn och blev den förste utställaren då Kristinehamns konstmuseum (dåvarande MuséETT) öppnade sina portar. Själva arbetsprocessen är central i Bengt Olson arbeten. Han har flera decenniers erfarenhet av monumentala verk i keramik eller betong; i huvudsak i den franska huvudstaden men verk av Olson kan även beskådas bland annat i Göteborg och Stockholm. De båda verken som visas i utställningen ingår i Bengt Olsons donation till museet. Donationen omfattar ett 80-tal verk och urvalet speglar de olika perioderna i hans konstnärliga utveckling, alltifrån de tidiga verken i Kristinehamn på 1940-talet, åren på Valand och i Göteborg under 1950-talet samt de olika faserna under de många år som han har varit bosatt i Paris. | Nathalia Edenmont (1970-) är född i Jalta, Ukraina. Sedan 18 år tillbaka är hon boende och verksam i Sverige. Hon är i grunden målare med en gedigen konstnärlig utbildning bakom sig i det forna Sovjetunionen men arbetar numera enbart med fotografi. I Edenmonts konstverk övergår allt i nya former, och här finns ingen skiljelinje mellan verklighet och fantasi. Hon förenar djurvärld med natur. Fauna blir flora, ormar blir till drakar, fjärilar till landskap. Det handlar om konstnärens egen, världens och språkets födelse, utveckling och metamorfos. Nathalia Edenmont skapar bilder som kombinerar det moraliskt oförenliga; kitsch med det smakfulla, det rörande med det horribla, det oskyldiga med det patologiska. Fotografierna refererar både stilistiskt och innehållsmässigt till klassiska konsthistoriska genrer som t.ex. holländskt porträtt och stillebenmåleri under 1600-talet. Förutom i Sverige har Edenmont också ställt ut i USA, Tyskland, Ryssland och Storbritannien.
Petra Jensen (1973-) är född och uppvuxen i Kristinehamn. Hon bor och verkar i Stockholm. Jensen arbetar med måleri, teckning, objekt och installationer. Hon är utbildad på Kungliga konsthögskolan i Stockholm (1996-2001). 2004 debuterade hon på Natalia Goldin Gallery. Hösten 2005 ställde hon ut på Kristinehamns konstmuseum tillsammans med konstnären och sambon Johan Paalzow i utställningen Parafenomenia. Jensens verk har visats på välkända institutioner som Nationalmuseum i Stockholm och Rooseum i Malmö. Flera utmärkelser har hon tilldelats, bland annat det prestigefyllda Fredrik Roos-stipendiet (2001). Petras Jensens konst för tankarna till det undermedvetna, en slags psykologisk labyrint där handlingen inte alltid är lätt att följa till slutet och slutet kan bli en plats där man absolut inte vill vara. Hon inspireras bland annat av science fiction, japanska trädgårdar, renässansmålningar och parker.
Mikael Richter (1963-) är född i Värmland men uppvuxen i Västerås. Som utbytesstudent i USA i början av 80-talet fördjupade han sig inom matematik och data. Senare blev det studier vid Konsthögskolan i Umeå (1987-89, 1991-93) och Konsthögskolan Valand i Göteborg (1990-91).
Richter arbetar mycket med idébaserad konst inriktad mot nedslag i det offentliga rummet. Han vill att konsten skall överraska, ställa frågor och synliggöra. Konstnären blev omskriven när han ändrade ordet BUSS till PUSS i en bussfil för att ge stockholmarna en zon att kyssas i. För detta tilltag åtalades han och hamnade i tingsrätten. Åtalet lades emellertid ner. I En laddad plats (1998) fick strömmen ta en omväg runt en myr i skogarna mellan Åsele och Dorotea. Sju förbundna kraftledningsstolpar placerades i cirkel. Vattenfall kopplade på strömmen och anslöt konstverket till den allmänna ledningen. Kraftledningskulpturen blev en slags parallell till Cirkelrund gir på öppet hav med Finlandsfärja (1997). En Finlandsfärja gjorde ett extra varv i isen på Finska viken på rutten Helsingfors-Stockholm. Monotonin bröts i båtens dagliga pendlande på rak kurs från kust till kust. Richter har medverkat i ett stort antal offentliga projekt och hans verk har ställts ut såväl separat som i grupp på gallerier och museer i Sverige och utomlands. 2001 visades en utställning med Mikael Richters verk på Kristinehamns konstmuseum.
Stig Olson (1936-) är född och uppvuxen i Kristinehamn. Han är utbildad på Beckmans skola i Stockholm (1954) och Kungliga konsthögskolan i Stockholm (1958-60). Förutom i Kristinehamns konstmuseums samling finns verk av Olson på institutioner som Nationalmuseum, Moderna Museet, Göteborgs konstmuseum och Uffizierna i Florens.
Olson är i grunden tecknare men även en kraftfull målare. Han kom att utveckla en mycket speciell collageteknik där han använder sig av iturivna pappersark, tapetbitar etc. som han senare sätter samman med måleriet. Motiven har under årens lopp varierat mellan Fröding, självporträtt, grottbilder mm. Under 1970-talet bar hans verk spår av miljöpolitiska budskap. 2004 drabbades Stig Olson av en stroke som innebar att hans vänstra sida förlamades. Han var vänsterhänt men har under de senaste åren tränat upp högerhanden och skapandet är i gång igen. Nu är det pastellkritor som gäller och motiven är arga hundar och änglar. Sommaren 2009 visade Kristinehamns konstmuseum Olsons nya verk parallellt med hela den omfattande donation på ett 60-tal verk som konstnären ställt till museets förfogande. Donationen innehåller verk skapade under perioden 1973-2000 och ger en bra bild av de olika motivkretsar som Stig Olson arbetat under åren. Stig Olson har varit bosatt och verkat i Stockholm och Örebro men är sedan 1980-talet åter boende i födelsestaden Kristinehamn.
Niklas Eneblom (1964-) är född i Arvika och utbildad vid Konsthögskolan Valand i Göteborg (1990-95).
Eneblom har i sitt konstnärskap bland annat ägnat sig åt att frilägga och redovisa rumsstrukturer, inspirerade av tidningarnas nyhetsgrafik. Han lyfter helt enkelt på taket till huset och visar vad som händer innanför väggarna. I sina senare arbeten har hans måleriska rum utvecklats till att också omfatta det yttre rummet, landskapet. Niklas Eneblom arbetar i huvudsak med måleri men objekt och tredimensionella verk förekommer då och då. Verket som visas i denna utställning, Electric Slide (2006), består av den typ av material som vi kan se om vi tittar upp i taket när vi besöker exempelvis en industribyggnad eller ett köpcentrum. Kopplingen till måleriets motivvärld är tydlig.
Anna Ledin (1976-) är född och uppvuxen i värmländska Väse. Hon bor i Stockholm och arbetar som frilansande porträttfotograf och lärare i fotografisk bild. I slutet av 90-talet studerade hon foto och video vid London College of Printing (1998-2001). De verk som visas i utställningen ingår i Ledins uppmärksammade svit Att lära sig att flyga (2001), ett dokumentärt fotoprojekt som skildrar delar av befolkningen i konstnärens hembygd. Det är fotografier av landskapet och dess inventarier; porträtt på dem som bor eller har varit bosatta i bygden. Bilderna skildrar vardagssysslor som älgjakten eller kafferepet. Genom verken kommenterar Ledin urbaniseringsprocessen men de är också en hyllning till konstnärens hemtrakt – något för kommande generation att se tillbaka på och reflektera över.
Anna Ledin är nu aktuell med uppföljaren Att lära sig att flyga II (2010). Hon har återvänt till Väse och sökt upp de människor som hon tidigare mött och fotograferat.
Christian-Pontus Andersson (1977-) är född i Brattfors i östra Värmland. Han bor och verkar i Stockholm. Andersson är utbildad på Konstfack i Stockholm (2002-2007). Under sista studieåret genomförde han en workshop i den kinesiska ”Porslinshuvudstaden” Jingdezhen. Här skapade han sitt den uppmärksammade, storskaliga barockserien och tillika examensverket Cry Me the Sorrows (2007).
I Christian-Pontus Anderssons porslinsvärld är figurerna strama androgyner. Alla de sublimt formade invånarna har egna karaktärer och inbördes relationer men de lever sina liv under begränsad frihet, de tuktas, dompteras och manipuleras av sin suveräne härskare. 2006 erhöll Andersson Kristinehamns konstmuseums ungdomsstipendium och senare samma år stipendiet Unga konsthantverkare som delades ut på Nationalmuseum i Stockholm. Han har sedan ställt ut separat på galleri Christian Larsen i Stockholm och deltagit i grupputställningar bland annat i Tokyo, München och Milano.
Marcus Granberg (1969-) är född och uppvuxen i Filipstad i Värmland. Han har en bakgrund som kompositör och dramatiker och har verkat på ett flertal scener i framför allt Stockholm och Göteborg. Länge var han en av krafterna bakom experimentscenen Atalante. Även om uttrycksmedlen varierar så är berättelsen alltid central i Marcus Granbergs konst.
|
